Vilse i mörkret med Laura Dern

Laura Dern i Inland Empire.

Det är med David Lynch som med whisky, tror jag. Det är inget som man bara älskar första gången man provar – det är en smak som utmanar – men efter ett tag utvecklar man en desto större passion för det. An acquired taste, som det heter.

Inland Empire är hans senaste långfilm och mycket mer Lynch än så här blir det inte. Ska man göra jämförelser så ligger förra filmen Mulholland Dr. nära till hands i vissa avseenden (exempelvis ramhandlingen om en skådespelerska vars identitet löses upp), men den var rena publikfrieriet i jämförelse med den massivt mystiska Inland Empire. Där Mulholland Dr. ganska länge höll fast vid en åtminstone skenbar verklighet släpper Inland Empire greppet om det nästan direkt.

Vi kan dock vara (relativt) säkra på att Laura Dern spelar skådespelerskan Nikki som får huvudrollen i en ny film, där Devon (Justin Theroux) är hennes motspelare. Regissören avslöjar att filmen de gör är en remake av en äldre, polsk film som aldrig färdigställdes eftersom huvudrollsinnehavarna blev mördade. Nikki går djupt in i sin roll och börjar tappa greppet om verkligheten.

Och resten…är inte helt lätt att beskriva annat än som fragment. En flicka på ett hotellrum gråter och ser delar av filmen på tv. Prostituerade kvinnor går och drar på en gata någonstans i Östeuropa för åtskilliga decennier sedan. Tid och rum tycks upplösas eller flyta samman. Då och då tittar vi in hos en familj med kaninhuvuden.

Jag är inte klyftig nog att klura ut en logiskt sammanhängande berättelse ur detta – i synnerhet inte efter att bara ha sett filmen en gång – men det är inte heller huvudsaken för mig när det gäller Lynchs filmer. De levererar så mycket i termer av stämningar, drömlika sekvenser, fasa och skönhet, att övergripande logik eller innebörd blir underordnade. Inland Empire är inte begriplig, men den är stundtals väldigt fascinerande.

Samtidigt – och möjligen på grund av att den är så kompakt ”svår” – blir jag aldrig lika tagen av Inland Empire som jag blev av just Mulholland Drive som rymde en grym emotionell slagkraft i sin mystiska intrig. Empire är intressant, men bara måttligt engagerande trots fantastiskt spel från Laura Dern.

Andra bloggar om , , , ,

Föregående post

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>