Ants on a motherf***ing plane!

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=nIzUouh_1Yk&hl=en]

Jag är hjälplöst svag för billiga katastroffilmer, så naturligtvis var jag tvungen att kolla in Destination: Infestation som Kanal 5 frestade med klockan mitt i natten. Enklaste sättet att beskriva den är som en kanadensisk made-for-tv ripoff på Snakes on a Plane, fast med myror istället för ormar. Visst vattnas det i munnen?

Vi befinner oss alltså ombord på ett passagerarflygplan på väg härifrån till dit, som plötsligt invaderas av myllrande horder jätteaggressiva myror (de verkar ha smugit sig ombord inuti kroppen på en olycklig passagerare, men jag är inte riktigt säker eftersom felaktig tid i tv-tablån gjorde att jag missade den första kvarten). Som av en slump är en av passagerarna, Dr Carrie Ross (Jessalyn Gilsig), entomolog till yrket och kan identifiera det krälande otyget som bulldogmyror – men muterade sådana som är både intelligentare och aggressivare än vanligt. De tar raskt livet av en passagerare och kastar sig sedan över förstepiloten, som dock överlever. Huga!

Medan piloterna förgäves försöker få tillstånd för nödlandning men nekas – eftersom en namnlös myndighetsperson i ett stort anonymt betongkomplex inte vill släppa in myrhotet i USA – tar Dr Carrie Ross upp kampen mot myrorna tillsammans med den tvålfagre air marshal Ethan Hart (Antonio Sabato, Jr). Myrorna gnager sönder kablar och ledningar vilket orsakar att bränslesystemet börjar läcka. Dr Carrie Ross och Ethan går ner i lastrummet och löser problemet genom att koppla om några ledningar och sedan dunka på ett rör med en hammare. Till sist lyckas man nödlanda på en övergiven militärbas, och den massaker på passagerarna som den onde (och fortfarande namnlöse) myndighetspersonen beordrat för att stoppa myrhotet måste avblåsas i sista sekunden eftersom – tadaa! – tv-nyheterna kommer farande med kamerorna i högsta hugg.

Det är naturligtvis hur kass som helst, men underhållande på det där viset som bara b-katastroffilmer kan vara. Och man lyckas också bocka av punkt efter punkt på klichélistan: vi har den egoistiske skitstöveln som gnäller om precis vartenda beslut som fattas, vi har ett gulligt husdjur i fara, vi har till och med ett par nunnor ombord (men till min stora besvikelse får de varken sjunga eller yttra en enda replik). Och naturligtvis hinner Dr Carrie Ross ta timeout från den pågående dödsfaran för att prata relationer med sin ömsom truliga och ömsom förnumstiga tonårsdotter (som fäller repliker som ”Mamma, kan du hindra dem från att skada någon annan…från att skada mig?”) och för att bli psykoanalyserad av den tvålfagre air marshal Ethan Hart precis när läget är som allra mest pressat (”Du står inte ut med att bli betraktad så du blev doktor Carrie Ross…och nu är det du som betraktar…genom ett mikroskop”).

Riktigt craptastic, med andra ord. I do love my guilty pleasures.

Boktips: Du som dras med samma osunda förkärlek för katastroffilm har mycket roligt att hämta i Disaster Movies: A Loud, Long, Explosive, Star-Studded Guide to Avalanches, Earthquakes, Floods, Meteors, Sinking Ships, Twisters, Viruses, Killer Bees, Fallout, and Alien Attacks in the Cinema!!!! Rekommenderas.

Andra bloggar om , , ,

Föregående post

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>