Postat den 25 september 2008 "You can't stop what's coming"
Tommy Lee Jones är gammal och trött. Foto: Paramount
Tjugo minuter innan eftertexterna svänger No Country for Old Men åt ett annat håll än man förväntar sig. Vi sitter och väntar på den slutliga konfrontationen mellan Llewelyn och Chigurh och på att Javier Bardems fullblodspsykopat ska få vad han rätteligen förtjänar – eller åtminstone att någon, kanske Tommy Lee Jones, ska sätta stopp för honom.
Men så blir det ju inte. Vi får inte ens se hur Llewelyn dör. Filmen gör ett hopp i tiden, och efter det hoppet avrundas filmen med en handfull scener av det mer filosofiska slaget. Som det fantastiska mötet mellan Chigurh och Carla Jean. Eller sheriff Bells avslutande monolog.
Jag tror att nyckeln till filmen (nej, jag har inte läst boken men jag tror att jag ska göra det) står att finna i Ed Tom Bells funderingar. Det är han som inleder med en monolog om det obegripliga och motivlösa i somliga brott, och det är han som avslutar med att berätta om en dröm där hans far gör upp eld i mörkret och finns där för honom. En trösterik bild. ”And then I woke up.”
Och den verklighet Ed Tom Bell vaknar upp till är en där ondska kan gå ostraffad och där oskyldiga råkar illa ut. Där det inte verkar finnas någon rim eller reson i varför eller hur saker sker. Anton Chigurh låter ibland slumpen i form av en slantsingling avgöra om han ska döda någon eller ej. Han skulle i princip kunna vara döden given fysisk form, i en berättelse om hur vi handskas med det obegripliga och det oundvikliga.
Ed Tom Bell är gammal och trött, och det här är inte längre ett land för gamla män. I slutänden är det kanske han som är filmens egentliga huvudperson, mer än Llewelyn och Chigurh.
Jag tyckte mycket om No Country for Old Men, inte minst för den vackra ödsligheten i miljöerna. Det är också en film som jag kommer att gå tillbaka till – den håller för fler tittningar, tror jag. Däremot är den inte någon av mina favoriter i bröderna Coens produktion. Inte än, i alla fall.
Andra bloggar om film, filmrecensioner, no country for old men
1 kommentar till “"You can't stop what's coming"”
-
The bride säger:
8 oktober 2008 kl 10:10Intressant recension! Jag blev väldigt nyfiken på filmen och måste se den snart!