Quantum of Solace

Jag har aldrig varit någon större Bondfan så det var kanske inte så underligt att jag hörde till dem som tyckte att Daniel Craig och Casino Royale var en välkommen omstöpning och nytändning för en sliten gammal franchise.

I Quantum of Solace bygger man vidare på den nya brutalversionen av Bond (som enligt somliga förståsigpåare ligger närmare Ian Flemings böcker, men vad vet jag?). Filmen som helhet är bister råaction med en ganska mörk och bitter grundstory. Vi är på gott och ont väldigt långt från Roger Moore nu.

Quantum of Solace når inte upp till Casino Royales höjder men den har absolut kvalitéer. Den har bland annat en karismatisk och intressant skurk i Mathieu Amalrics gestalt, och den rör sig i flera fascinerande miljöer. Dessutom gillar jag fortfarande Craig i rollen. Här tycker jag att han på ett utmärkt sätt glider över i ett slags absolut iskyla som en logisk fortsättning på hans upplevelser i Casino Royale. I slutscenerna får han mig att tänka på Michael Caine i Get Carter och det är gott beröm.

Men. Det här hypersnabba sättet att klippa actionscener som blivit så hippt på senare år är en konstart som kräver sin man. Det har blivit väldigt effektfullt i exempelvis Bourne-filmerna men inte alls lika bra i de nya Batmanfilmerna. Marc Forster har överlåtit regin av actionscenerna till second unit/stunt-killen Dan Bradley. Det borde vara en bra idé eftersom han även varit second unit-regissör just på de två senaste Bournefilmerna, men den här gången tycks han ha käkat en rejäl näve amfetamin innan han börjat jobba.

Avsikten är säkert att placera åskådaren mitt i händelsernas centrum, men att mosa ihop extrema närbilder med en genomsnittlig tagningslängd strax under sekunden kan också bli rätt rörigt. Den inledande biljakten funkar fint, men i andra scener – till exempel filmens klimax på ett hotell i öknen – blir slutresultatet bitvis abstrakt. En tidig stuntsekvens i byggnadsställningar ligger precis på gränsen.

Möjligen är de här invändningarna ett tecken på att jag till sist blivit för gammal för att yttra mig, men jag vidhåller att trots den massiva mängden action kan Quantum of Solace inte visa upp en enda actionscen som kan mäta sig med exempelvis den inledande parkour-jakten i Casino Royale.

Andra bloggar om , , , ,

Föregående post
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. Hur upplevde du filmens brist på bond-attribut? En hel del har ju klagat på inget av det man förknippar med Bond (alltså Moneypenney, drinkbeställningen, humorn, presentationen, etc) saknas.

  2. Crippa

     /  2 november, 2008

    Om jag hade varit en inbiten Bondfantast hade det kanske stört mig, men nu kan jag inte säga att jag tänkte särskilt mycket på det. Men det är ju så att även om de nya Bondfilmerna funkar bättre som moderna actionäventyr och Craigs version av JB känns lite mindre anakronistisk än tidigare versioner så går ju en del karaktär förlorad när man dumpar alla de klassiska attributen. QoS är lite mer en actionrulle i mängden tycker jag, även i jämförelse med Casino Royale. Jag saknar egentligen inte alla ritualerna kring Bond, men man får gärna se till att behålla lite glimten i ögat.

  3. mia

     /  16 november, 2008

    ååh vilken bra blog du har, borde inte true blood passa dig? du måste gilla, så bra.
    http://www.trueblood.se

    pussheeej

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>