Flykten från jorden

wwc480fire

Vad sägs om en alldeles äkta Oscarsvinnare? When Worlds Collide (svensk titel: Flykten från jorden), prodicerad av klassiske sf-producenten George Pal och regisserad av Rudolph Maté (som också gjorde noirstänkaren D.O.A.) vann kategorin Bästa specialeffekter vid 1952 års Oscarsgala. Och faktum är att de miniatyrbaserade effektsekvenserna fortfarande är filmens absoluta höjdpunkt såhär ett halvt sekel senare.

Filmen öppnar med att några astronomer upptäcker att en stjärna, Bellus, med vidhängande planet, Zyra, befinner sig på kollisionskurs med jorden, och det är ingen tvekan om att jorden kommer att dra det kortaste strået. Mänsklighetens enda hopp är att bygga en ark i form av ett rymdskepp och packa det fullt med människor och djur för att fly till Zyra och fortsätta livet där. Vetenskapsmännen blir utskrattade, men lyckligtvis har de några rika finansiärer som är villiga att sponsra projektet. En av dem är den rullstolsbundna Sydney Stanton (John Hoyt) som är en skamlös egoist som enbart har sitt eget bästa i åtanke. Han är lätt den bästa karaktären i filmen.

Vi får följa byggandet av rymdskeppet och diskussionerna om vem som bör få följa med, och vi bjuds dessutom på en fesljummen kärlekstriangel mellan en cool frilanspilot, en trist läkare och dottern till en av de ledande forskarna.

När Zyra äntligen passerar jorden lyfter filmen avsevärt tack vare ett montage av katastrofala händelser, uppenbart miniatyrbaserade men trots det väldigt fina och charmiga: enorma flodvågor översvämmar städerna, transformatorstationer exploderar, okontrollerade bränder bryter ut. Jorden får sig en rejäl omgång, och för överlevarna återstår bara att vänta på det slutliga dråpslaget när Bellus själv anländer ytterligare några dagar senare.

Man lyckas dock få ark-skeppet klart i tid, och genom lottdragning utses de 40 lyckliga som får chansen att leva vidare. De som blir tvungna att stanna kvar gör sent omsider upplopp, men lyckas inte stoppa avfärden. De 40 – eller 38, efter att en av forskarna offrat sig själv för att stoppa den elake rullstolskillen från att ta sig ombord – anländer till Zyra, där de kan konstatera att planeten givetvis har en atmosfär som är som skräddarsydd för människor. Sicken tur!

When Worlds Collide är charmig men väldigt daterad i många avseenden (som det faktum att det uteslutande är kritvita kaukasier som får uppdraget att föra mänskligheten vidare) och skådespeleriet drar åt det träiga hållet. Men grundstoryn är hyfsat underhållande, och den elake Sydney Stanton och de fina effektsekvenserna gör att rullen är värd en titt för den som gillar katastroffilm.

Fotnot: Tydligen ska det bli en remake på When Worlds Collide nästa år, i regi av Stephen Sommers. Hoppas den elaka rullstollskillen får vara med då också.

Andra bloggar om , , ,

Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. efter det här tokfestliga omdömet låter det ju som en film man bara måste se! :-)

    häpp!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>