Snakes on a Plane

soap480

Det var en massiv hype kring Snakes on a Plane innan den kom, huvudsakligen beroende på den roliga titeln. Nu när jag till sist sett filmen är jag rätt nöjd med att jag inte sprang iväg och betalade en hundring för att se den på bio, för vid sidan av titeln har den inte så mycket att komma med.

Det hela går ut på att en FBI-agent, spelad av Samuel L Jackson, ska transportera ett viktigt åklagarvittne från punkt A till punkt B. Skurken som killen ska vittna mot har bestämt sig för sig att likvidera honom på ett sätt som får den genomsnittlige Bondskurken att framstå som ett under av genomtänkt effektivitet: han låter släppa lös en bunt superaggressiva ormar på planet. Gissa vad som händer sen?

Problemet med Snakes on a Plane är egentligen inte att den skulle vara oerhört mycket sämre än andra bidrag till genren – den är dålig men jag har sett värre. Grundproblemet är dock att man så uppenbart försökt skapa en kultfilm, vilket sällan fungerar särskilt bra. Man kan göra en pastisch eller hommage, som Tarantino och Rodriguez gjorde i sin Grindhouse-kombo, och man kan göra det till opretentiöst B-skoj som i Eight-Legged Freaks. Men Snakes on a Plane däremot verkar inte kunna bestämma sig för om den ska vara en B-film fullt ut eller bara en parodi på en B-film, och det hela slutar därmed i något som bara är dumt och visset i största allmänhet.

Första tredjedelen eller så av filmen är smärtsamt ostig. Det är katastroffilm för folk som tycker att de senaste årens parodirullar är bra komedi. Inte nog med att planet är fullt av ormar, de envisas dessutom med att bita folk i kuken eller brösten eller krypa upp under kjolen på tjocka tanten. Och det är ju… jätteroligt? (Jotack, jag inser att målgruppen här är ett par-tre decennier yngre än jag).

Filmen tar sig lite grann när man övergår till att koncentrera sig på försöken att stoppa ormarna och överleva i största allmänhet (givetvis går båda piloterna åt, och den enda som kan landa planet är en kille som spelat flygsimulator på Playstation). Den biten av filmen lirar skapligt, även om gross-out-inslagen känns märkligt påklistrade och nästan alla agerar som om de medverkade i Scary Movie.

Givet min svaghet för katastroffilmer och over-the-top-koncept borde jag tycka hyfsat bra om filmen, men självmedvetenheten och den puerila humorn sänker den för mig. Många verkar tycka att Samuel L Jackson är det coolaste som går i ett par skor men jag håller inte med – han är en okej skådis som sällan höjer sig över omgivningarna och som på senare år lånat ut sig till en massa skräp. Så det här är ju ett logiskt val för honom.

Andra bloggar om , , , ,

Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Inga sura miner för man blir hur glad som helst om man kollar på detta gulliga klippet

    http://experienceno1.blogspot.com/2009/03/en-hungrig-ekorre-tar-chansen.html

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>