Knowing

knowing480

Nicolas Cage brukar ofta se lite slokörad ut i sina filmer men i Knowing slår han något slags rekord. Cage spelar en astrofysiker vid MIT som heter John. John miste sin fru för ett år sedan eller så, och ser följaktligen jätteledsen ut hela tiden. Caleb, Johns hörselskadade son, ser också jätteledsen ut hela tiden. De säger ”du och jag, tillsammans för evigt” till varandra på teckenspråk och ser ledsna ut. De bor i ett stort dystert hus där det är mörkt hela tiden, och på kvällarna efter att Caleb lagt sig sitter John och dricker jättemycket sprit. Och ser ledsen ut.

Annars börjar storyn hyfsat. I en prolog förlagd till 1950-talet möter vi flickan Lucinda. Eleverna i hennes skola får i uppgift att rita teckningar av hur de tror framtiden kommer att se ut. Dessa teckningar ska sedan grävas ned i en ”tidskapsel” till framtida generationer. Medan de andra barnen ritar robotar och rymdraketer fyller Lucinda sitt papper med rad efter rad av siffror.

Femtio år senare grävs kapseln med teckningarna upp igen, och Lucindas papper hamnar i händerna på Caleb. En dyster och whiskyblöt kväll tar så John en närmare titt på siffrorna och upptäcker ett mönster: siffrorna visar sig ange tid och plats för alla större olyckor och katastrofer som inträffat de senaste femtio åren, och som Lucinda på något vis alltså förutsett. Och nu återstår bara en handfull datum på pappret…

Inte helt ospännande i mitt tycke, men den massivt dystra iscensättningen, som väl är avsedd att skapa en stämningsfull inramning, blir efter ett tag snudd på parodisk. Regissören Alex Proyas lyckades bättre med mörker och paranoia i Dark City.

Ett ännu allvarligare problem för filmen som helhet är dock att handlingen allt eftersom övergår i en rörig kamp mot klockan och utmynnar i en jolmig moralitet där det paranormala anslaget övergår i metafysisk overkill. Att diskutera upplösningen i mer detalj är rätt omöjligt utan att avslöja vad som händer, men finalen är en orgie i religiöst anstruken kitsch.

Behållningen för min del är det inledande mysterier och ett par effektfulla katastrofscener, varav en flygkrasch ganska tidigt i handlingen faktiskt är rätt spektakulär. Skådespelarinsatserna spänner däremot från det anonyma till det irriterande, och budskapet levereras med inte så lite övertydlighet.

Fildela och tjäna pengar på dina filmer! – Ameibo

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Simon

     /  11 maj, 2009

    D*mn, du har rätt, han ser verkligen alldeles deprimerat ledsen ut nuförtiden. Hundögon mm.

    Synd att filmen inte är bra; misstänkte nog det men jag hoppas alltid när det gäller sf-filmer.

    Har du sett Star Trek ännu? Om inte borde vi göra det, snart!

  2. Linn

     /  14 maj, 2009

    Jag hade hoppats på att den skulle vara bättre! Sjysst recenserat! Hittade den här sidan ( i jakt på vad tusan jag ska göra och vill bli..) http://www.stromback.fhsk.se/, rätt kul med en kamera -och chattstation där man kan snacka/ kika på bla de som studerar teckenspråk.. Typ samma känsla som att se Cage in action 😉 / Linn

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>