The Curious Case of Benjamin Button

button480

När David Fincher regisserar brukar resultatet oftast bli sevärt och så även den här gången. The Curious Case of Benjamin Button är en finstämd, melankolisk och snygg kärlekshistoria med en annorlunda twist.

Saken är nämligen den – och vid det här laget kan det omöjligen ha undgått någon – att Benjamin föds gammal. Modern dör i barnsäng och den chockade fadern lämnar den nyfödde på en trappa utanför ett ålderdomshem. Benjamin växer upp bland åldringarna på hemmet men blir i motsats till dem bara yngre och friskare i takt med att åren går. I 12-årsåldern lär Benjamin känna en lite yngre flicka, Daisy, vilket bli inledningen på en livslång kärlekshistoria som dock har sina komplikationer.

Storyn bygger på en novell av F Scott Fitzgerald som fövandlats till filmmanus av Eric Roth, som tidigare skrivit bland annat The Insider och Forrest Gump (samt, lustigt nog, den eländiga Airport ’79), och det finns något här som gör att man lätt associerar till just Forrest Gump. Kanske handlar det bara om att här är ytterligare en fundersam film om en särlings väg genom livet som balanserar mellan känslosamt drama och varm komedi.

Filmen är stundtals storartat vacker – jag hann inte med att knycka screencaps från dvd:n innan den skulle tillbaka till butiken så jag får nöja mig att illustrera den här recensionen med en bild hittad på nätet – och både Brad Pitt och Cate Blanchett gör fina prestationer i huvudrollerna. I Pitts fall riskerar de rikliga ålderseffekterna att lite grann dra uppmärksamheten från en tilltalande avskalad rolltolkning.

Den enda tyngre invändning jag har är speltiden; filmen är ungefär 2:40 lång och jag tycker att man kunde ha trimmat den en del på sina håll – det finns partier i mitten där berättelsen riskerar att tappa styrfarten. Ett exempel är backstoryn till bilolyckan, som i sig är vacker och fyndig men som i sammanhanget känns mer som en onödig utvikning än som något väsentligt. Det hindrar dock inte att Fincher lyckas avrunda filmen med en mycket fin och rörande final. Klart sevärt.

Andra bloggar om , , , ,

Föregående post
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. lejonet

     /  25 juni, 2009

    intressant!
    har länge varit sugen på att se filmen och nu ska jag banne mig, efter din recension, göra slag i saken!

    brad pitt är väl (liksom tompa cruise)egentligen en rätt bra skådis när han placeras i rätt roll…?

  2. Jag gillar att du tänker som jag, Crippster. Jag satt också och tänkte på Forrest Gump och hur lika de var i stämningen. Äh, öht höll jag med dig om allt.

  3. Håller med dig angående längden. Blir ganska gäspigt där i mitten. I övrigt är den väl helt okej, hade dock förväntat mig mycket mer.

  4. Tom

     /  30 juni, 2009

    tycker att din blogg är väldigt bra här är tips på en annan:
    http://hifiochfilm.blogg.se/

  5. @ lejonet: Brad har gjort ganska många filmer som jag tycker väldigt bra om, men ibland är jag osäker på om han verkligen är en bra skådis eller om han bara tar sig fram på coolhet och karisma. Men sånt som 12 Monkeys och The Assassination of Jesse James och även Benjamin Button visar ju att han kan när han vill.

    Om Tom Cruise ska jag skriva ett ordentligt inlägg någon dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>