The Reader

reader

En ung mans sexuella uppvaknande tack vare en betydligt äldre kvinna är en filmklyscha som vi väl sett ett antal gånger, gärna i filmer med konstnärliga pretentioner bortom det kittlande. Så under den första halvtimmen av The Reader förhåller jag mig ganska avvaktande. Den unge Michael möter av en slump den dubbelt så gamla Hanna och de inleder en kärleksrelation som snart följer en etablerad ritual: Michael läser högt för Hanna ur världslitteraturen innan de älskar. Det är välspelat och fint men också aningen omständligt och får mig att undra när historien ska utvecklas.

Det gör den när Hanna utan förvarning ger sig av och försvinner ur Michaels liv. Michael blir förkrossad men går så småningom vidare i sitt liv och utbildar sig till advokat. Under juristutbildningen besöker studentgruppen en rättegång mot krigsförbrytare från andra världskriget, specifikt kvinnliga lägervakter från Auschwitz, och där på de anklagades bänk sitter Hanna.

”Vi lydde bara order”, är den klassiska frasen vi lärt oss att associera med nazistiska krigsförbrytare. The Reader tacklar den på ett tilltalande subtilt sätt och kretsar kring frågor om moral, lag, skuld och förlåtelse. ”Vad finns det att förstå?” undrar Michaels upprörda studentkamrat som inte begriper vad den utdragna rättegången och ältandet av de åtalades brott ska tjäna till, men det är ju där kärnan ligger: hur hanterar vi att alldeles vanliga människor under vissa omständigheter gör sig skyldiga till fasansfulla brott? Hannas skuld är odiskutabel, men det innebär inte att hennes gärningar saknar orsaker. ”Vad skulle vi ha gjort då?” utbrister hon inför rätten, och Kate Winslet är alldeles väldigt bra som en kvinna som verkligen inte kan förstå hur hennes pliktkänsla kunnat leda henne hit.

Winslet vann en Oscar för sin rollprestation och den var välförjänt, tycker jag. David Kross är en intressant bekantskap som den unge Michael, och Ralph Fiennes är utmärkt som den mer luttrade och grånade vuxna versionen av Michael. Klart sevärt.

Andra bloggar om , , ,

Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Jag såg fram emot denna men blev ytterst besviken! Kate Winslet är fantastisk, Ralph Fiennes sköter sig utmärkt och fotot är fint – men något saknas definitivt.
    Dock MYCKET bättre än Slumdog millionaire som snuvade den på statyetten för bästa film.
    🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *