Trehundrafemtitvå å sextifem till ingen nytta

Jag är extraordinärt lättdistraherad, okoncentrerad och allmänt improduktiv just idag, och missbrukar följaktligen ert förtroende ännu en gång genom att lägga upp ett putslustigt videoklipp istället för att skriva om det den här bloggen utger sig för att handla om, nämligen film. Men eftersom en del av den här bloggens läsare förmodligen är så unga att de aldrig hört talas om Helmer Bryd Eminent Five Quartet så tyckte jag att det kunde vara lärorikt att ge ett exempel på vad som ansågs roligt förr i tiden. Och som stofiler som jag tycker är lite roligt fortfarande.

Saker att glädjas åt i det här klippet, förutom den sedelärande texten, är sångarens namn, DDR-modet, den kadaverliknande åhöraren samt klippningen, som på sina ställen får sägas vara av det lätt ironiska slaget, trots att just den formen av humor inte uppfanns förrän 1992.

Och eftersom jag själv fuskar i rimbranschen måste jag tillägga att rent hantverksmässigt är det här en väldigt välsnickrad text.

I original heter melodin Leaning on a lamppost och kommer från 30-talsmusikalen Me and My Girl. Men det visste ni ju redan.

Andra bloggar om ,

Föregående post

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>