Våga vägra 3D

Vi gick på bio i helgen för att se den senaste Pirates of the Caribbean-rullen. Vi övervägde 3D-versionen en kort stund. 140 pix per skalle, det vill säga 560 spänn för en familj på fyra. ”Ja, eller hur?” var min första och enda reaktion. Det blev 2D-versionen istället. Och personligen föredrog jag ju det i vilket fall som helst.

För som den surmulna och framstegsfientliga gamla get jag är så är jag ganska skeptisk till den här idén med 3D skulle vara filmens framtid och räddningen för biobranschen. Det är en kommersiell gimmick av det slag som Hollywood gärna krystar ur sig när det är lite motigt för dem, men det ger sannerligen inte en större filmupplevelse. Snarare tvärtom.

Jag har sett en enda 3D-film i mitt liv där tekniken möjligen tillförde något, och det var givetvis Avatar. Det funkade skapligt, mycket beroende på att själva miljöskildringen någonstans var filmens poäng och starkaste sida, och att Avatar dessutom var ovanligt subtil i användningen av 3D-effekter. Jag menar, säg vad ni vill om James Cameron men han är tekniskt väldigt skicklig.

Men: Även vad gäller Avatar tycker jag att de eventuella vinsterna med 3D negerades ganska effektivt av att behöva sitta med de där jobbiga clownbrillorna på näsan (för oss som redan har glasögon i normala fall är det extra obekvämt, kan jag meddela), svårigheter att fokusera blicken i vissa sekvenser med ytterligare obehagskänslor som följd, samt det faktum att 3D-tekniken av någon anledning får allting att kännas mindre. Som att titta in i ett dockskåp, jämfört med de underbara vidder som i normala fall öppnar sig på en bioduk.

Eftersom 3D, för att låna Roger Eberts ord, är komplett olämpligt för vuxna filmer med några som helst seriösa anspråk används det huvudsakligen för nonsensaction och barnfilmer. Men den som någon gång varit på 3D-bio med yngre barn vet att de små knoddarna inte sällan tröttnar på clownbrillorna efter fem minuter och hellre ser dubbelt i 90 minuter.

I rådande läge är 3D detsamma som att betala extra mycket för att få en underlägsen upplevelse. Tack, men nej tack.

Föregående post
Lämna en kommentar

3 kommentarer

  1. MiaMaria

     /  13 juni, 2011

    Håller helt klart med! Inte värt pengarna och jobbigt med glasögonen.

  2. Lämnade Toy story 3 på biografen då barnen varken inte alls fixade det här med 3d eller gillade glasögonen, spontanbesök på bion och 3d-versionen gick tidigast så vi tog den.

    Pengarna i sjön men popcorn var ju gott i alla fall.

  3. Hej
    Intressant blogg! Äntligen en blogg med mycket film :) Dock vill jag se lite mer om filmer på Blu-Ray formatet :)

    3D kan vara bra, men många utgåvor på köpfilm är inte så himla häftiga, jag tror mer på 3D när det kommer tv apparater som gör att man kan se 3D utan glasögon, kommer ej ihåg men det var någon tillverkare som har tagit ut en prototyp på en tv som har 3D utan glasögonens behov.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>