
"Thanks for the endorsement, white-haired dude."
Jag vet inte om ni hängt med i den amerikanska presidentvalskampanjen, men John McCain har fått en del kritik efter att han släppt en kampanjvideo där han jämför Obama med Paris Hilton och Britney Spears.
Nu är jag ingen fan av Paris Hilton och tycker till vardags att hon är rätt påfrestande. Men jag måste erkänna att jag tycker hennes svar på McCains video faktiskt är lite roligt.
Andra bloggar om humor, paris hilton, john mccain
Jag orkar inte riktigt skriva något så jag bjuder på några favoriter ur ojämna men ofta fantastiska Kids in the Hall.
Låt oss börja med lite östtysk ångesthumor. Ungefär som om David Lynch skulle ha gjort sketcher:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=CiGRpm6Tf3I&hl=en]
Sedan en dos Nietzsche filtrerad genom amerikansk journalfilm:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=m9ESphZkANc&hl=en]
Lite social misärhumor är sällan fel:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=DSeZxjLhxV4&hl=en]
Bara märkligt. På ett bra sätt:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=felH80hJiRk&hl=en]
Och slutligen den här, som är rent mästerlig (även om bildkvalitén är bedrövlig, men jag kunde inte hitta en bättre version):
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8s1dHB96k4o&hl=en]
Jag vet inte, jag är bara på sånt humör idag…
Andra bloggar om humor, tv, sketcher, kids in the hall
Kommer ni ihåg den här videon där Sarah Silverman berättar för sin kille Jimmy Kimmel att hon vuxenkramas med Matt Damon?
Well, the beef goes on. Nu är det Jimmy som ger tillbaka – och han gör det med besked…
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=j_pFTAY7MF8&rel=1]
Andra bloggar om tv, humor, jimmy kimmel, sarah silverman, matt damon, ben affleck

Såg första avsnittet av The Sarah Silverman Program på SVT häromkvällen och hade väldigt roligt åt det. Jag är ganska svag för Sarah Silverman men det enda jag sett tidigare är bara valda snuttar av hennes stand up comedy. The Sarah Silverman Program är däremot en sitcom med Sarah i rollen som sig själv (eller som sin egen persona, i alla fall) och en löst sammansatt handling som ger utrymme för Michel Gondry-flummiga utsvävningar och nonsensartade sångnummer.
Många kan säkert tycka att kvoten sex- och bajsskämt är lite väl hög, men det är å andra sidan lite av Silvermans signatur. Det som gör henne så rolig är ju hur hon i skydd av sin oskuldsfulla uppsyn och naiva attityd kan framföra de mest häpnadsväckande grovheter.
Som finalen i gårdagens avsnitt:
”I learned so much today, Doug. I learned that orange cough syrup can make your car fly. And I learned that Laura needs a man in her life to feel good about herself. It’s sad. Also I learned, whether you’re gay, bisexual, it doesn’t matter, you know? Because, at the end of the day they’re both gross. But mostly I learned that elderly black women are wise beyond their years. But that younger black women are prostitutes…”
”Quiet depravity” kallade Michael McKean hennes stil. Inte allas smak, förstås, och Silverman brukar uppröra folk som missar att poängen med hennes till synes bigotta uttalanden är att tvinga oss att granska fördomar och schabloner. Själv tycker jag hon (oftast) är riktigt rolig, och kommer nog att försöka följa showen även framöver.
Det finns en del roliga klipp här och här.
Andra bloggar om tv, humor, sarah silverman