Zappade in mitt i roasten av Sofia Wistam igår kväll och…näe. Jag har väl sett typ hälften av programserien Roast på Berns, och visst har det förekommit några bra stunder men jag kan inte påstå att jag blivit direkt såld på konceptet. Jag har inget emot elak humor, men någon form av originalitet kan ju förgylla. Efter att den första komikern i panelen försäkrat kvällens roastingoffer om att han/hon är både talanglös och ful, så kommer sen fem personer till och säger ungefär samma sak på inte alltför olikartade sätt. Är man en torrboll om man tycker det blir lite enformigt? Igår lyckades väl alla sex konstatera att Sofia Wistam legat med ett antal berömda män. Kul. Smart. Måste ha legat mycket jobb bakom de skämten.
Räddningen igår kväll var Peter Wahlbeck som valde ett eget spår och lyckades vara dubbelt så rolig som resten av församlingen. Han brukar ju vara det, de gånger han inte kraschar och brinner upp halvvägs genom sitt framträdande. Han tog tid på sig men lyckades håna sina kollegor utan att upprepa de allra vissnaste skrevsparkarna.
Däremot var det ganska uppenbart att inte heller han hade särskilt mycket att säga om kvällens huvudperson. Det blir ju lätt lite svajigt när man sätter ett antal komiker att skoja på det här viset med en person som de inte har nån relation till. Foghagen borta på TV-planeten konstaterar att roast måste göras ”med finess, eftertanke och kärlek mitt i alla grova förolämpningar”. Jag kan väl tycka att några av de elementen ganska ofta har saknats på Berns.
Nu kan jag inte heller påstå att jag blivit direkt imponerad av det begränsade urval av Comedy Central-roasts som jag tittat på (Shatner, Saget, Pamela Anderson och ytterligare någon). Faktum är att jag ofta tycker att det är ungefär lika glest mellan garven där. Tjugo skämt om att Mr Sulu suger kuk är typ femton för många, om du frågar mig. (Och varje program som låter Andy Dick medverka borde i princip bötfällas.)
Så kanske är det bara så att roast inte riktigt är min typ av humor. Jag vet inte. Klart man kan dra kuk & fitta-skämt, men även det kan ju göras med mer eller mindre komisk träffsäkerhet. Jag tyckte det var mycket roligare när Betnér gick loss på Bert Karlssons politiska meriter än när Mede säger att Felix Herngren har en gigantisk pung. Men jag är ju inte komiker, så vad vet jag?
Foghagen är mer optimistisk än jag vad gäller formatet som helhet. Fast det där om Wahlbeck håller jag med om.
Från en husgud till en annan (och steget kunde väl knappast vara längre än från James Ellroy till den här killen). Jag är som bekant omåttligt förtjust iEddie Izzard, och nu har till sist en trailer dykt upp för Believe, som är en dokumentär om Eddies liv och karriär so far. Jag tror men är inte hundraprocentigt säker på att det här är samma projekt som för några år sedan kallades Diva 51.
Jag vet inte vad man ska säga om trailern. Den känns lite rörig och jag vet inte om den direkt ger mig så mycket feeling för filmen – men i det här fallet spelar det ingen större roll eftersom jag kommer att se den så fort jag får chansen i vilket fall som helst. Fast först är det Hovet i december som gäller…
Möjligen avslöjar jag min okunnighet nu, men jag kände inte till Adam Hills förrän jag råkade se hans Comedy Store-special på TV4 Komedi igår kväll. Australisk komiker med (visar det sig) tio soloshower under bältet sedan 1997. Och nu måste jag ju kolla upp om de går att få tag på, för karln är ju riktigt rolig.
Gillar du det du ser i klippet ovan finns resten av föreställningen här och här.
Jag sitter och ser på svenska Comedy Central som kör standup sent på söndagskvällen. I kväll visar de Vicious Circle med Dane Cook. Jag känner igen namnet men har aldrig sett någon av hans shower tidigare. Det är en märklig upplevelse. Han studsar omkring och håller låda och har hur mycket energi som helst, men inga skämt. Bara en massa banala iakttagelser som slutar i…ingenting. Jag googlar honom och tydligen är han en av de populäraste komikerna i världen. Jag fattar noll.
Hittade en notis om en man vid namn Will Pike som ligger förlamad efter att ha blivit skadad i terrordåden i Bombay. Pike och hans flickvän hade planerat att gå och se Eddie Izzard uppträda, men det gick ju inte. Pikes far skrev till Izzard och undrade om han kunde skicka en hälsning till Will för att lindra besvikelsen. Det gjorde inte Izzard. Han dök istället upp på sjukhuset och körde hela sin 90-minutersshow vid Pikes sjuksäng. Hedersknyffel. Vågar vi hoppas på ett Sverigesbesök med Stripped också så småningom?
Bill Hicksvar fantastisk, en av de verkligt stora ståuppkomikerna i mitt tycke. Likaledes en av de fränaste: inga mysiga iakttagelser om skosnören och manligt/kvinnligt utan full attack om politik, musik, sex och droger. Oftast väldigt roligt. Stundtals nästan obehagligt. Ibland aningen bisarrt. Alltid kompromisslöst.
Jag har inget emot en film om Bill Hicks, men det skulle kännas lite tråkigt om det blev en i raden av tillrättalagda och klyschiga biografirullar. Förhoppningsvis lander det i händerna på någon som vill och kan fånga Hicks person och anda.
Men är Russell Crowe verkligen rätt man för den rollen? Han känns väldigt mycket gladiator och väldigt lite ”little dark poet”.
***
Jag ber att få lämna er med en av Bills mer finstämda och nyanserade rutiner:
