Som bekant sålde Bukowskis nyligen ut Ingmar Bergmans gamla möblemang till sagolika priser. 11 000 spänn för en papperskorg av rotting? Nog för att Ingmar kanske slängt kluddar till Scener ur ett äktenskap där, men ändå?
Jaja. Jag har egentligen aldrig varit särskilt mycket för det där med memorabilia och samlargrejor så jag ingår väl inte riktigt i målgruppen. Men om jag råkade ha en massa pengar som låg och skräpade och kände för att spendera på lite filmmemorabilia så skulle jag nog snarare lägga dem på ett fullskaligt endoskelett av en Terminator snarare än Ingmar Bergmans promenadkäppar.
Japp, det är alltså den gamle specialeffektsmästaren Stan Winstons efterlämnade grejor som ska auktioneras ut (kolla in grejorna här) den 8-9 oktober. Winston, som gick bort i maj 2008, gjorde modeller, masker och effekter till filmer som Predator, Aliens, Jurassic Park, Edward Scissorhands och – förstås – Terminator-filmerna.
En papperskorg är trots allt bara en papperskorg, oavsett vem som ägt den. Men ett Terminatorskelett bredvid hatthyllan i hallen – det är det inte alla som har.
(Via Science fiction-bloggen.)
Andra bloggar om film, ingmar bergman, memorabilia, stan winston
När jag kom ut från biografen i lördags kväll tyckte jag att Terminator Salvation var en acceptabel actionfilm, ganska lagom att trycka i sig en bytta popcorn till: stora explosioner, elaka robotar. Ju mer jag tänkt på den, desto mer fastnar jag på saker som skaver. Det här är ju trots allt inte vilken actionmaräng som helst – det ska vara en Terminator-film. Det förpliktigar.
Det som framför allt legat och gnagt i bakhuvudet är en mycket, mycket liten detalj som gör mig oproportionerligt irriterad: mitt i filmen får vi se en Terminator som bär en bandana.
“WTF?!” som kidsen säger nu för tiden.
Vad kan det rimligtvis finnas för anledning för en dödsmördarrobot att dra på sig en bandana? Det fanns trots allt ett skäl till att Arnold klädde sig som biker i den första Terminator-filmen: han var en cyborg som skickats tillbaka i tiden som infiltratör och behövde smälta in bland vanliga människor. Fine. Men här har vi en sketen vakt-robot i Skynets högkvarter i en framtid där maskinerna kontrollerar hela jorden som fått för sig att pimpa till sig med en bandana. Det finns ingen logisk orsak till det. Slutsatsen måste följaktligen bli – jag vet inte – att Terminators har utvecklat en visserligen tvivelaktig men dock stilkänsla?
Det är en i det stora hela irrelevant detalj, men på något vis blir den symbolisk för vad som är problematiskt med filmen. Det känns som om filmmakarna inte riktigt fattat konceptet. Det finns en del logiska luckor och en del intrigmässiga vägval av mer besvärande art. Som hur det kommer sig att Skynet behöver hålla en lång Bondskurksmonolog om sina planer för en av sina egna robotar. Eller hur det kommer sig att Skynets Hunter-Killer-maskiner genast hör en bergsprängare som spelar Guns’n’Roses men inte hör när motståndsrörelsen går loss med kulsprutor och landminor i tjugo minuter. Eller…ja, ni förstår.
James Cameron hade aldrig satt bandana på en Terminator. Det är allt jag säger.
(Ovanstående publicerades ursprungligen på Science fiction-bloggen. Jag var för lat för att skriva en ny text om samma film. Sorry.)
Andra bloggar om film, filmrecensioner, terminator salvation, christian bale
Bara ett snabbt tips om att WB lagt ut en sprillans ny 4-minuters trailer för Terminator Salvation och banne mig om det inte ser riktigt fläskigt och fint ut. Kan det möjligen vara så att det är dags att glömma att McG gjorde Charlies änglar 2? Låt oss hoppas det.
Andra bloggar om film, trailers, terminator
