Jag hör till dem som anmält mitt intresse för att testa den nya videotjänsten Voddler, och nyligen ramlade inbjudan in i mailen. Jag har inte hunnit göra mycket mer än att installera klienten och logga in för att se mig omkring, så jag har egentligen inte så mycket att säga än – mer än att jag håller tummarna för att det ska bli riktigt bra. Än så länge är filmbiblioteket naturligtvis ganska magert och de stora titlarna saknas, men man ska hålla i minnet att tjänsten bara är i betastadiet.
Första intrycket är ändå skapligt, även om jag redan nu tycker att ”väggen” med filmomslag är ett ganska otympligt sätt att presentera sortimentet. Inte heller har jag hittat en ordentlig sökfunktion, vilket är ett måste i förlängningen.
Finns det en sportslig chans att en gratistjänst för streamad film funkar? Jag är inte tillräckligt mycket affärsmänniska för att göra en initierad gissning, men jag hoppas ju på det. Jag tror att så småningom kommer marknaden att komma ikapp tekniken. Om det sedan blir Voddler eller någon annan liknande tjänst som lyckas är en helt annan fråga. Den som är först med något är inte alltid den som sedan lyckas slå mynt av det.
Andra bloggar om film, voddler
Apropå Aaron Sorkins gyllene penna blev jag just uppmärksammad av en god vän på en text Sorkin skrev som en kommentar till presidentvalskampanjen, way back i september. Det är en dialog mellan Barack Obama och hans fiktiva kollega Jed Bartlet från Vita huset. En drapa som rymmer replikskiften som det här:
BARTLET: It seems to me your problem is a lot like the problem I had twice.
OBAMA: Which was?
BARTLET: A huge number of Americans thought I thought I was superior to them.
OBAMA: And?
BARTLET: I was.
OBAMA: I mean, how did you overcome that?
BARTLET: I won’t lie to you, being fictional was a big advantage.
Hela texten finns här. (Tack Peter.)
Andra bloggar om tv, aaron sorkin, vita huset, barack obama
Mitt senaste vikarie-inlägg på TV-planetens blogg är något slags kärleksförklaring till Charlie Sheen, om än motvillig. Jag förstår inte själv hur det gick till. Är det så här det känns att komma ut ur garderoben?
Andra bloggar om tv
Det är jag det. Eller nåja. Men medan de ordinarie astronauterna semestrar så hoppar jag in och vikarierar lite grann på TV-planeten med nyhetsnotiser och ett och annat blogginlägg. Så kika in där med, vetja!
I kväll ska jag måla andra strykningen i lillkillens rum och siktar på att vara klar till klockan halv elva så att jag kan lägga mig raklång i soffan och glo på de sista två avsnitten av Ice Road Truckers. Så här står det i TV4:s presstext till det sista avsnittet:
Våren har kommit och med den det varma vädret som gör att isen börjar smälta. Vägen är nästan tom och bara de galnaste förarna kämpar vidare där varje resa kan bli den sista för säsongen.
Det låter ju fantastiskt dramatiskt. Man får visioner av olidligt spännande sekvenser där tungt lastade långtradare rullar fram över is som knakar och spricker och hotar att brista vilken sekund som helst. Men vid det här laget vet vi ju att det kommer att vara ungefär som i alla de tidigare avsnitten: nån halkar av vägen i någon trång kurva och någon får tjall på bilen och TJ har mera otur och Hugh är skitsur och tycker att alla andra är idioter. Och ingen kör igenom isen med hela riggen, som i den smaskiga vinjetten.
För några veckor sen satt jag och slötittade på ett avsnitt där en tankbil välte av vägen vilket påkallade en stor insats för att förebygga läckage och få åbäket på rätt köl igen.
”Såg vi inte det där i förra avsnittet?” sa min sambo som egentligen pyssade med annat. ”Det här är en repris, va?”
Först trodde jag att hon hade rätt. Sen kom jag på varför hon hade fel: precis samma sak hände mycket riktigt i avsnittet innan, men då var det fortfarande mörkt när de lyfte tankbilen och den här gången väntade de till gryningen med att lyfta den. Så genialt subtil är den här serien. Jag tror aldrig jag har blivit så road av något så enformigt förr.
I dagarna, den 8 juni, börjar säsong 2 i The History Channel. Här är trailern.
Andra bloggar om tv, ice road truckers, dokumentär, fylle-tv
Vi här på nördredaktionen hittade den här lilla nyhetsnotisen: George Takei, som spelade Mr Sulu i den klassiska gamla Star Trek-serien, får sent omsider gifta sig med sin partner sedan 20 år efter att Kalifornien beslutat att tillåta homoäktenskap.
Det är ju bara att gratulera George så mycket. Och det råder ju ingen tvekan om att det här lär bli årets rymdbröllop nummer ett: Walter Koenig, alias Chekov i Star Trek och Bester i B5, ska vara best man och Nichelle Nichols (Uhura i Trek) ska vara ”matron of honour”. Och naturligtvis är Spock (Leonard Nimoy) bjuden.
Live long and prosper.
Läs även andra bloggares åsikter om tv, star trek, science fiction, george takei
Egentligen borde man kanske tycka att det är väldigt tråkigt att Filmkrönikan går i graven, men jag orkar inte riktigt piska upp det engagemanget. Snarast är jag väl lite lättad, vilket förmodligen är ett resultat av den misshandel programmet utsatts för. Det känns rätt billigt att instämma i vad som ibland framstår som en mobbningskör gentemot Filmkrönikan och dess stackars programledare, men när man trots stort filmintresse inte står ut med svensk televisions enda kvarvarande filmprogram – ja, då är ju något väldigt fel.
Jag håller med Foghagen borta på TV-planeten om att det borde vara en självklarhet att åtminstone större tv-kanaler med ett uns av skam i kroppen har ett filmprogram – det rör sig trots allt om en av de allra populäraste och mest inflytelserika kulturyttringarna vi har. Av någon anledning verkar det dock vara halvt omöjligt i den svenska tv-världen. Antingen går man vilse i ödemarken mellan pretentioner och tillkämpad folklighet och vet inte åt vilket håll man ska vända sig (Filmkrönikan), eller så går man i all tysthet under på osmickrande sändningstid med svaga tittarsiffror (Sundgren & Wiklund).
Det känns som tv mer eller mindre gett upp vad gäller filmbevakning. Den filmintresserade får nöja sig med de pliktskyldiga inslagen i morgonsofforna, där recensenterna snubblar in mellan lottoskrapning och dagens snackisämne och delar ut knapphändigt motiverade betyg efter ett par förutsägbara standardfrågor från programledaren. Vilket inte direkt väcker något större intresse för vare sig den film som diskuteras just då eller film i allmänhet.
Jag vill fortfarande se filmprogram i tv men Filmkrönikan har gjort sitt. Tänk till, gör om, gör rätt och kom tillbaka med något nytt och relevant.
***
En sak måste vi dock tacka Filmkrönikan för. Utan förordnandet av Gunnar Rehlin som programledare hade vi aldrig fått se det här:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=xJuEnww9Xw8&hl=en]
Andra bloggar om tv, film, filmkrönikan
Jag är en stor vän av vad jag i brist på bättre ord döpt till ”fylle-tv”. Man kan sammanfatta det som tv som fungerar perfekt att titta på när man kommer hem full klockan två på natten men inte vill gå och lägga sig. Det får inte vara för tråkigt (för då somnar man), det får inte vara för spännande (för det orkar man inte med) och det får inte kräva något större intellektuellt engagemang (för det är man inte i stånd till). Fylle-tv, helt enkelt. Det går alldeles utmärkt att titta på när man inte är full också, till exempel sena vardagskvällar när man förhalar sänggåendet.
Så naturligtvis har jag de senaste sena tisdagkvällarna fastnat framför Ice Road Truckers på TV4. Det är en dokuserie i en hel massa delar om en bunt skäggiga män som kör långtradare över frusna sjöar i 40 minusgrader i norra Kanada nånstans. Eftersom de är mitt ute i vildmarken kör de så många och långa pass de kan för att tjäna så mycket pengar så möjligt. Ibland blir det snöstorm. Ibland går bilarna sönder. I övrigt händer inte så mycket.
Jag kan inte sluta titta. Det är hypnotisk tv. Jag är inte ens särskilt intresserad av bilar. Jag orkar inte titta på de där hojbyggarshowerna från Kalifornien där de är i luven på varandra hela tiden. Men det är något väldigt behagligt över händelselösheten i Ice Road Truckers. Dessutom är det frusna, ödsliga landskapet väldigt majestätiskt.
Det visar sig att Ice Road Truckers, som jag aldrig tidigare hört talas om, är producerad av The History Channel och är en av deras populäraste originalproduktioner. Så populärt, tydligen, att man just nu håller på att spela in en säsong till. Vilket gör mig glad, på ett ganska oengagerat sätt. Nu har jag nåt att titta på på tisdagkvällarna när jag inte vill gå och lägga mig.
I trailern till första säsongen finns en slogan: ”They drive trucks – on ice.” Varför göra det mer komplicerat än nödvändigt?
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=3CwD7Uo_4vs&hl=en]
Andra bloggar om tv, dokumentär, ice road truckers, fylle-tv
Postat den 29 februari 2008 En bra grej
Om du kollar ute i högerspalten här så finns det numera en RSS-grunka med rubriken ”Aktuella filmer i tv”. Där kan man se vilka rullar som visas i de större tv-kanalerna idag och i morgon. Bra va?
Tack till Magnus på omTV.se som fixade ihop den.
Andra bloggar om film, tv
Kommer ni ihåg den här videon där Sarah Silverman berättar för sin kille Jimmy Kimmel att hon vuxenkramas med Matt Damon?
Well, the beef goes on. Nu är det Jimmy som ger tillbaka – och han gör det med besked…
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=j_pFTAY7MF8&rel=1]
Andra bloggar om tv, humor, jimmy kimmel, sarah silverman, matt damon, ben affleck
